Videospel på 80 talet

Att få uppleva tidiga 80 talet är inget jag skulle vilja ha missat

Det var en fantastisk tid för videospel. Allt var spännande och nytt, man stod där förtrollad och spelade senaste Pac Man, Space Invaders, Missile Command eller Moon Patrol, allt i lysande magiska neonfärger som bara videospelen kunde ge. På den tiden var allt nytt och fantastiskt. Många spel var mycket ”lysande linjer” för mig, ett fantastiskt fyrverkeri i neon och färger. Blippen och bloppen från arkadmaskinerna gjorde sitt för att förstärka stämningen. Arkadhallen var samlingspunkt nr 1 för gänget och det skulle slås high score. Alla stod och tittade när någon duktig spelare skulle slå nytt rekord, sen försökte man själv i smyg och märkte direkt att det inte var så lätt som det såg ut när proffset spelade.

Videospelens guldålder

Tiden före 1984 var verkligen videospelens guldålder, dvs innan den stora krashen 1984 då marknaden blev övermättad av kopior och folk som ville tjäna pengar på skitspel. Tiden 1980 till 83 var verkligen en bra tid för videospelen och det hände otroligt mycket under denna tid. Vare sig man inhandlade det senaste spelet till sin hemdator eller stod och spelade vid en arkadmaskin så fanns känslan där, detta var framtiden även om det bara handlade om en sak på den tiden, att slå poängrekord och visa upp för kompisarna. I USA var arkadhallen samlingspunkten för många som stod där hela dagarna och spelade Pac Man, Space Invaders eller Asteroids. Alla var förtrollade av det där med videospel. Vi som var aktiva spelare kände oss som utvalda medan folk i allmänhet inte visste så mycket om den där nya flugan med datorer och videospel. Det var vi som skulle vara framtiden, vi videospelare som kunde det där med datorer och videospel.

Tron

Disney släppte en revolutionerande film som hette Tron, och som handlade om ett datageni som blev insugen i en dator och fick kämpa för sitt liv att över leva alla pixelattacker från videospelet. Tron blev en stor succe och speglade tiden väldigt bra. Tron var gjord i lysande neonfärger och gav den rätta videospelskänslan. Det kom nog Tron spel för varenda dator och konsoll, inte minst i arkadhallen där många spel baserades på Disney’s film. Att stå i en arkadhall tidigt 80 tal är enda sättet att förstå hur den fantastiska tiden kändes och hur magiskt det var med videospel på den tiden. De flesta som var med då kommer garanterat att alltid minnas den höjdpunkten innan videospel och dator blev var mans pryl och liks standard som en diskmaskin eller telefon.

Krashen 1984

Eftersom alla ville tjäna pengar på den nya flugan med videospel så släpptes det fruktansvärt många halvgjorda dåliga spel eller raka kopior av kända spel som var mycket sämre. Det fullkomligt sprutade ut nya kassa spel och marknaden blev övermättad. Folk började tröttna på kassa kopior och halvfärdiga spel. Det tog flera år innan marknaden hämtade sig och tog nya tag igen.

Ett minne för livet

Att fått ha varit med om denna magiska tid skulle jag aldrig viljat missat för allt i världen. Det som är vardagsmat idag var helt fantastiskt på den tiden då videospel och dator var något för de verkliga entusiasterna och något som de flesta inte hade en aning om, något mystiskt och obegripligt. Att fått varit med från de första spelen och se videospelen utvecklas har varit ett stort nöje som jag njutit av varenda sekund. Inte undra på att man är retrogamingfreak som dammsugit internet efter nya recensioner, screenshots, roms, manualer, tidningar, bilder, filmer, repotage etc etc. Helt obetalbart kul för en sån som mig. Äntligen har jag kunnat fått allt jag aldrig hade råd med eller fick tag på tidigt 80 tal.

Dator och konsollkrig

Dator och konsollkrig är inget nytt

Det började redan med de första datorerna och konsollerna, fast på den tiden var det roligare än vad det är idag. Det var Mattel Intellivision mot Atari vcs 2600 till exempel. – Ha, mitt Intellivision har bättre grafik än ditt Atari 2600. – Men mitt Atari har fler och roligare spel, in your face, sucker. Sen var det heta krig mellan ZX Spectrum, C64, Amstrad och Atari 800. Dvs när alla andra konkurrenter dött ut. I början fanns det fruktansvärt många olika datorer så att datorkrig var nästan en omöjlighet innan det blev en sorts standard med bara några få märken kvar.

Hur man tänkte

Det kunde låta så här. – Tusan också, jag måste kolla en gång till, det verkar som om C64 versionen har bättre grafik än min Atari version, vad skall jag nu säga till kompisarna? – Jag säger att det var dåligt programmerat och att de inte satsade på Atari versionen. Konsoll och datorkrig var något som berörde alla och man tog allt sånt på blodigt allvar. Man låg och läste i tidningarna för att se vilken version som fick bäst betyg och hade bästa grafiken för att sedan gå och skryta om eller fördöma till kompiskretsen.

Företagen, spelen och tidningarna börjar kriga

Nu började spelen och företagen också föra krig. Det var Sonic mot Mario, Snk mot Capcom, Streetfighter mot Mortal Kombat, Bubsy mot Sonic, Commodore mot Sega, Gameboy mot Gamegear eller Lynx osv osv. Man började se annonser där företagen drev med varandra för att göra fyndig reklam. Sega körde med sitt ”NintenDon’t”. I tidningen Superpower skrev man ned Sega, i tidningen Sega Force kallade man Super Nintendo för ”Stora grå lådan”. I Your Sinclair spottade man om någon råkade skriva ”Commodore” och drev med C64. Commodore drev med Sega i reklamen när de lanserade sin CD32. Sen var det Sega Saturn mot Sony Playstation och Nintendo 64 i heta krig.

Tjusningen

Trots att det kanske inte låter så var konsoll och datorkrigen något av tjusningen med att äga en dator eller konsoll. De satte en extra krydda på det där med dator och konsollspel och skapade dessutom en spänning som inte hade funnits annars. Det var alltid lika spännande att läsa en recension och jämföra de olika versionerna av spelet för att se vilken av dem som var bäst. Alla hade sin favorit som de hejade på. Det fanns C64 nördar, ZX Spectrum nördar, Atarinördar, Nintendofreaks, Segafreaks, Sonyfreaks. Än idag sitter tagen i då man läser i forum om vilken 8 bitare som egentligen var bäst, var det C64, ZX Spectrum eller Atari? Var Amiga bättre än Atari ST?

Slutsats

Man kan dra slutsatsen att dator och konsollkrig är något de flesta gillar och som har dragit utveckligen framåt hela tiden då alla försökt överträffa varandra med något som varit bättre hela tiden. Idag är krigen betydligt tråkigare faktiskt. Linux vs Windows eller Nvidia vs ATI eller PS3 vs Xbox360. Urtråkigt enligt min mening, nej, då är de gamla krigen betydligt intressantare.

Zones i Sonic

Vilka är era favorit zones i Sonic?

Jag har många favoriter och varje Sonic spel har nog sin tjusning. Men skulle jag välja några så skulle jag nog välja.

Chemical Plant Zone från Sonic II.

Hydro City Zone från Sonic III

Death Egg Zone från Sonic & Knuckles

Starlight Zone från Sonic 1

Men det finns många mer bra zones i Sonic spelen och nästan alla är väldigt bra designade och roliga att spela. Designen ändrade sig drastiskt i Sonic II i och med att man kunde utföra en super spin dash, dvs man kunde spinna runt Sonic för att få superfart, vilket inte gick i Sonic 1. Sonic II fick väldigt stora zones att spela som kunde ta en stund att gå igenom.

Men det bästa av allt är att man kan klara en zone på många olika sätt i och med att de är så enormt stora. Det gör att man kan spela igenom en zone och klara den på nästan hur många sätt som helst. Snacka om spelvärde.

Sonic är och förblir det bästa som gjorts i plattformsväg än idag.

Retrogaming!

Jag är stor fan av retrogaming och har nog haft det mesta i dator och konsollväg, från Fairchild Channel F till Atari ST eller Amiga.

Nu skall jag berätta hur det gick till när datorn och spelkonsollen gjorde sitt intrång i hemmen.

För min del började allt 1974 då jag såg mitt allra första spel på en restaurang i Laxå. Det var två som stod och spelade något på nån konstig tv. Det var två streck och en fyrkant som studsade mellan strecken, tydligen skulle man skicka tillbaka bollen mellan strecken fattade jag.

Jag stod där med stora ögon och tittade häpet på maskinen. Allt var presenterat i svartvitt. Sen när de hade spelar klart så stod jag kvar och tittade en stund. Från och med nu var jag tv spels fantast. Wow, ett spel man kunde spela på tv.

Nu började pong konsoller säljas i affärerna och vissa av spelen var till och med i färg, och med olika varianter. När man ställde om till ”Hockey” så var det 4 streck istället för 2. Ena strecket fick agera ”målvakt”. Och i vissa konsoller fanns det till och med flera varianter på strecken och bollen.

Flera av mina kompisar köpte pong konsoller. Några utbytbara kassetter med nya spel på var det inte tal om…än. Det skulle komma senare.

Min nästa bekantskap med spel kom lite senare på en Uno-X mack. De hade fått in en sån där elektronisk maskin man kunde spela på. Det var en liten gul rund gubbe och några spöken man skulle styra i någon labyrint.

Men vad gick spelet ut på egentligen, jag stod där och försökte fundera ut vad spelet gick ut på. Efter en stund fick jag kläm på vad man skulle göra. Man skulle äta punkterna i labyrinten utan att spökena åt upp en. Fascinerande.

Detta måste varit runt 1977.

En kompis till mig berättade att de fått ned ett sånt där elektroniskt spel i bowlinghallen. Det var streck och boll på det också men såg annorlunda ut mot Pong, Break Out hette det visst.

Jag var tvungen att ned och testa det här spelet. Wow, det var ju till och med roligare än pong.

En annan kompis berättade om ett spel de fått in på ett cafe med an apa som kastade tunnor som var jättekul. Jag gick dit för att testa… Donkey Kong hette det visst och var jättekul att spela. Problemet var bara att det nästan jämt var folk där och spelade så man fick vänta en bra stund innan det blev min tur att spela.

Jodå, jag har varit med från de allra första konsollerna och datorerna till de allra senaste. Datorvärlden har ändrat sig med rasande fart och den blev snart var mans pryl. Där satt faster Ada och chattade eller spelade spel över internet.

Men en sak är säker, det blir aldrig som det var på den gamla goda tiden då datorn var något obegripligt mystiskt som var reserverat för några få utvalda och där man satt med stora glänsande ögon och satte i det senaste spelet på kassettband som man just hämtat ut från posten.