Pac Man

Pac Man skapades 1980 av japanen Toru Iwatani som jobbade på Namco.

Pac Man hette inte Pac Man först utan pakku-man som kom av det japanska paku-paku taberu som skulle beskriva ljudet av Pac Mans munrörelser. Nåja, han fick till sist namnet Pac Man i alla fall. Pac Man togs emot måttligt i USA när det släpptes, spel som Space Invaders var inne för tillfället men här kom något helt nytt. Ett labyrintspel där en rund gul figur skulle äta kraftpiller och undvika spöken som jagade honom. Lyckades han äta ett extra stort kraftpiller som fanns placerat i de fyra hörnen på labyrinten fick han extrakraft och spökena blev blå, nu kunde Pac Man äta upp dem istället. När man ätit upp alla kraftpiller i en labyrint gick man vidare till nästa.

Pac Man – Atari 800

Pac Man – Atari ST

Popularitet

Pac Man blev snart oerhört populär och den populäraste figuren i arkadhallarna. Folk stod i långa köer och det spelades till och med världsmästerskap i Pac Man. Eftersom Pac Man var så vanebildande så blev vissa till och med missbrukare på att spela Pac Man och var hemma från jobbet eller skolkade skolan. Pac Man hade blivit ett fenomen inom videospelen och en välkänd figur. Alla skulle spela Pac Man och snart så infann sig alla kopior och kloner. Även Namco gjorde flera uppföljare som MS Pac Man, Super Pac Man, Pac Land och Pac Mania.

Pac Mania – Atari ST

MS Pac Man – Atari 800

Hemversionerna

Det kom Pac Man, eller varianter på Pac Man  till varenda dator och konsoll, ofta med smärre modifiering av namnet. Puck Man, A Man, Pak Man, Pik Man, Snak Man osv var väldigt vanligt pga copyrightskäl. Det fanns ganska många hyfsade Pac Man att tillgå för alla gamers som satt hemma framför datorn eller konsollen. Snart utvecklades lite fiffiga varianter som gick steget längre. I Pac Mania till exempel kunde man hoppa över spökena och spelet använde sig av en 3D isometrisk vy. Att göra Pac Man i 3D var också ganska vanligt, dock var de flesta såna spel ganska dåliga faktiskt. Det första 3D Pac Man jag själv hade var 3D Man till Vic 20. Snacka om dåligt spel om jag skall vara helt ärlig. Sen gjordes det spel som inte ens var labyrintspel men som hade Pac Man som huvudfigur, Pac Land till exempel. Namnet Pac Man sålde, och det visste tillverkarna.

Super Pac Man – Atari 800

3D Man – Vic 20

Hur gick det sen?

Pac Man är ett av de 30 mest plagierade spelen som någonsin gjorts. Pac Man är den mest välkända av alla spelfigurer, till och med mer välkänd än Mario och Sonic. 94% av alla amerikaner kände till Pac Man och jag skulle tro att de flesta svenskar också känner till Pac Man. Pac Man är gul, Pac Man är rund, och gult och runt är något som uppfattas som trevligt, en bra image som man lätt minns. Pac Man lär inte bli bortglömd i första taget trots 30 år på nacken.

Centipede

1980 släppte Atari ett spel de kallade för Centipede.

Centipede betyder tusenfoting på svenska och det var precis vad det handlade om. Man skulle hålla sin ”trädgård” ren från tusenfotingar som invaderade. Vad Atari hade skapat var ett vertikalt shoot’em up som var otroligt avancerad spelmekanik i för sin tid och ljusår från allt annat. Jag har ofta blivit förvånad över spelet och frågat mig var man egentligen fick speliden ifrån och hur man tänkte ut mekaniken i spelet.

Arkadversionen av Centipede

Spelmekaniken

Du skall försvara din trädgård och skjuta invaderande tusenfotingar, en trädgård full med svampar, spindlar, larver och anfallande flugor. Hela skärmen är full med svampar, skjut bort så många som möjligt för blir de förgiftade av skorpionerna får tusenfotingen superfart mot dig i zig zag på sin väg nedför skärmen. Eller så kan svamparna bli oförstörbara om snigeln går på dem. Du är anfallen sv spindlar mest hela tdien om det inte kommer snabba flugor emot dig. Skjuter du på en DDT pod så utlöses ett gasmoln som tar kål på allt som går in i det för en liten stund. Och skjuter du tusenfotingen så blir det svampar av honom, precis som om det inte redan fanns tillräckligt mycket svampar ivägen för dig. Och skjuter du en annan typ av snigel så slöas allt på skärmen ned för en stund. Välbehövligt när det är full panik på skärmen, och det är det som oftast kan jag lova, speciellt när tusenfotingen lyckats ta sig hela vägen ned samtidigt som 10 andra fiender anfaller dig.

Arkadversionen av Millipede

Det unika med Centipede

Det unika med centipede och uppföljaren Millipede är att du har aldrig en lugn stund så länge du spelar. Utnyttja all tid till att skjuta bort svampar mellan anfallen. Detta gör att man får jobba precis hela tiden vare sig man är anfallen eller inte. något sånt var helt unikt på den tiden och är säkert unikt idag också. Hela speliden är rysligt imponerande och upplägget ännu mer imponerande. Gissa om jag alltid varit en stor fan av Centipede och Millipede. Millipede till Atari 800 är nog den bästa versionen jag testat och är otroligt kul och vanebildande. Jag laddar ofta upp emulatorn AtariWin800 med Millipede och spelar några omgångar, roligare kan man nog inte ha om man är shoot’em up fantast som jag är.

Millipede – Atari 800

Hemversionerna

Det gjordes gemversioner av Centipede och Millipede till så gott som varenda konsoll och dator och de flesta som varit med ett tag så att säga har nog testat Ataris klassiska Centipede eller Millipede. Den första versionen jag tyckte riktigt mycket om var ett spel som hette Exterminator till Vic 20. Sen fick jag både Centipede och Millipede till Atari 800 som jag spelar än idag. Mame arkadversionen kommer inte ens i närheten av Atari 800 versionen av Millipede som är ett mästerverk och otroligt spelbart.

Centipede – Vic 20

Hur gick det sen

Det görs säkert versioner av Ataris klassiska spel än idag, vem vill missa mästerverken Centipede och Millipede. Tack Atari för två suveräna spel som säkert kommer att leva i många år till.

Q*Bert

1982 släppte arkadfirman Gottlieb ett unikt spel de kallade för Q*Bert.

Q*Bert var en liten kul figur som hoppade på färgade kuber och skulle byta färg på alla kuberna i pyramiden utan att bli tagen av Coily och Slick och Sam som försökte hindra Q*Bert att byta färg på alla kuberna. Till sin hjälp hade Q*Bert små plattor han kunde hoppa ut på och lura förföljarna att hoppa ut från den lilla kubpyramiden. Tajmade man rätt så fintade man dem att hoppa ut och falla ned från pyramiden vilket gav Q*Bert extra tid att hoppa på kuberna och ändra färg på dem tills alla var i rätt färg. På de första nivåerna behövde man bara hoppa på en kub och byta färg på den en gång, på senare nivåer måste man hoppa på kuberna och byta färg på dem flera gånger innan man klarade en nivå.

Arkadorginalet

Flip & Flop – Atari 800

Hemversionerna

Q*Bert blev väldigt populärt, dels för att det var kul, dels för att det var annorlunda. Varje hemdator och konsoll skulle givetvis ha sitt eget Q*Bert och det släpptes även en del kloner där man ändrat lite på grundkonceptet och utvecklat det. Flip och Flop till Atari 800 och C64 var en utvecklad version av Q*Bert där man körde upp och ned varannan nivå när man styrde apan Flop, sen var nivåerna mycket större och dessutom scrollande. I Rainbow Walker till Atari 800 och C64 hade man ändrat på grundkonceptet igen och gjorde en liten väg uppe vid molnen där man skulle hoppa på färgade rutor.

Rainbow Walker – Atari 800

Q*Bert – Mattel Intellivision

Hur gick det sen?

Q*Bert lever än idag i en och annan form där man skall hoppa på färgade rutor och ge dem en annan färg. Q*Bert har inspirerat många spel genom spelhistorien och  var ett unikt spel för sin tid som kommer att leva i många år till. Tack för Q*Bert Gottlieb.

Break Out

13 Maj 1976 släppte Atari ett spel som skulle bli en riktig klassiker.

Nolan Bushnell och Steve Bristow tänkte kanske. Ash, vi tar Pong och så placerar vi racket längst ned på skärmen istället och så får bollen studsa mot barriärer istället, det kanske blir roligare än Pong? Nog blev det roligare alltid, få spel har funnits i så många kloner och kopior som Ataris Break Out. Det görs nya varianter på Break Out än idag faktiskt. Det första ”Break Out” jag själv ägde var kassett 17 till Luxor Entertainment System där man kallade spelet för Plock i Pinn istället, detta var hösten 1979. Det var för övrigt det roligaste spelet jag hade till konsollen med sina imponerande 272 olika spelvarianter från osynliga barriärer till superfart eller 2 spelare mot eller med varandra.

Pong

Arkadorginalet av Break Out

Kontroll och spelide

På arkadmaskinen styrde man sitt racket med en så kallad ”paddle”, vilket var en kontroll med en vridratt, detta gjorde det enkelt att kontrollera sitt racket så man inte missade bollen. Det gällde att träffa barriärerna ovanför och få så många poäng som möjligt utan att missa bollen. Detta var lättare sagt än gjort när spelet ökade farten och bollen kom tillbaka snabbare. Var man träffsäker kunde man försöka sig på att skapa ett hål genom flera barriärer som gjorde att bollen fastnade där uppe och studsade sönder barriärerna ovanifrån utan att den kom tillbaka direkt igen. Detta krävde dock lite träning. I vilket fall som helst så var Break Out ett väldigt kul spel som snabbt blev populärt i arkadhallarna.

Arkanoid – Atari ST

Hemversionerna

Eftersom Break Out var ganska lätt och snabbt att föra över till andra format så blev det snabbt populärt i hemmen och varje dator och konsoll hade snart sitt eget ”Break Out”. Japaner brukar som bekant vara uppfinningsrika och arkadtillverkaren Taito kom på att om man placerade olika power ups gömda bland barriärerna som trillade ned så att spelaren kunde ta dem och få en massa kul egenskaper så kunde spelet bli ännu roligare, och det blev det. Power ups gav spelaren roliga förmågor som, större racket, laser, flera bollar på en gång, tung boll, dubbla rackets, tänjbart racket, etc. Men power ups kunde även göra dåliga saker om man tog fel power ups. Taito’s eget Arkanoid blev en stor succe både i arkadhallarna och i hemmen. De hade lagt till en enkel ide som gjorde Break Out ännu roligare. Från och med nu var det standard att alla Break Out spel skulle ha en massa power ups gömda bland barriärerna.

Hur gick det sen?

Break Out är populärt att spela än idag och det finns nästan hur många olika kopior på spelet som helst faktiskt. Tänk att en sådan enkel modifiering av Pong kunde göra så otroligt mycket. Lika mycket som den dagen 1976 som Nolan Bushnell och Steve Bristow bestämde sig för att vända på Pong och lägga till barriärer. Break Out från 1976 håller än idag och man får ge både Nolan Bushnell och Steve Bristow en stor eloge för ett tidlöst kul spel som spelas lika mycket idag.

Robotron 2084

Robotron 2084 skapades av Eugene Jarvis och Larry DeMar för Williams Electronics 1982.

Williams spel var alltid populära i arkadhallen och folk flockades för att slå rekord i Robotron. Man skulle styra runt en liten gubbe och skjuta invaderande robotar. Det kanske inte låter så märkvärdigt men det nya var att man kunde springa åt ett håll och skjuta åt ett annat. Med ena styrspaken styrde man gubben och den andra skotten. Men fick ha ganska bra kordination för att bli skicklig på Robotron. Spelet blev snabbt ett fenomen och det var långa köer till arkadmaskinen för att få en chans att spela Robotron. Jag är själv stor fan av Robotron och det finns få skjutare som är bättre och mer intensiva än Robotron. Spelet är fortfarande otroligt bra efter 28 år på nacken, det säger lite.

Hemversioner

Robotron finns nog till så gott som varenda konsoll och dator. Det gjordes flitigt hemversioner och de skiljde sig inte så mycket från arkadversionen, mer än i styrning. Eftersom man inte hade två styrspakar hemma så fick man komma på andra sätt att ordna separat styrning för skotten och gubben. Vissa versioner tillät att man avände båda joystickarna för att styra Robotron, andra versioner använde man tangentbordet för att styra skotten. Ett tredje sätt var att man låste styrningen av skotten med fireknappen och kunde på så sätt skjuta åt ett håll och springa åt ett annat. På Nintendo 64 löste man det smidigt genom att använda analogstickan för att styra gubben och de fyra riktningsknapparna för att styra skotten, det funkade otroligt bra.

Robotron 2084 – Atari 800

Kloner

Få spel har fått så många kopior som Robotron, de hade oftast liknande namn som innehöll ordet tron, som Jeff Minters Llamatron till exempel. Kärt barn får många namn som man säger. Det var stor skillnad på kopiorna och en del var hyfsade medan andra var rena bottennappet. Jeff Minters Llamatron var lätt ett av de bästa och något som jag spelat en hel del genom åren, ett fantastiskt bra shoot’em up som verkligen gör orginalet rättvisa. Jeff Minter hade i vanlig ordning bytt ut robotar mot anfallande colaburkar, hamburgare och toalettstolar, personligen undrade jag var anfallande cigaretter och telefonkiosker tagit vägen. Det görs Robotron kopior än idag, det säger lite om Robotrons storhet.

Llamatron – Atari ST

Bästa versionerna

Om jag skall framhäva mina två personliga favoriter så blir det nog Llamatron till Atari ST och Robotron 64. Robotron 64 var helt otroligt och till och med bättre än orginalet, den bästa versionen jag kört av Robotron. Snygg grafik, suverän kontroll, makalösa explosionseffekter och rysligt bra balanserat, och allt ackompanjerat till gabbertechno. Kan det bli bättre? Jag svarar med ett stort NEJ! Robotron 64 var och är ett fenomen för varje Robotron älskare.

Robotron 64 – Nintendo 64

Hur gick det sen?

Robotron görs än idag och Eugene Jarvis och Larry DeMar’s suveräna skjutare från 1982 kommer säkert att spelas i många år framöver. Robotron har det där speciella ”bara en gång till” känslan som ett bra spel måste ha. Man vill slå rekordet, man vill klara nivå 92, man SKA bara klara det, en gång till, jag skall ta dem.