Eller datorn som folk bara kallade Amiga helt enkelt

Egentligen skulle väl Amiga heta CBM Amiga precis som 64′an men varför säga en massa onödiga saker när det räcker så gott med att bara säga Amiga. Iden till Amiga kom redan 1982 när Jay Miner (som hade konstruerat Atari 800) ihop med Larry Kaplan försökte få in kapital för att starta ett företag som hette Hi-Toro. De fick hjälp av några tandläkare med lite kapital för att starta sitt Hi-Toro. Företaget lyckades få fram en prototypdator till det som skulle komma att bli Amiga, som de kallade Lorraine. 1984 blev Hi-Toro uppköpta av Commodore och bytte namn till Amiga Corporation. Jay Miner var en höjdare på att konstruera chip och hade redan i Atari 800 konstruerat chip som var långt före sin tid och lät Atari 800 utföra saker som inte ens var möjliga på en Atari ST. Operativsystemet i Amigan var betydligt mer komplicerat än på konkurrenten Atari ST där allt låg klart i ROM och var enkelt utlagt. På Amigan fick man använda sig av Kikstart och Workbench istället men hade desto fler möjligheter.

Tidig version av Workbench

Lanseringen

1985 lanserade Commodore första Amiga modellen som blev Amiga 1000. Samtidigt släppte Atari sin 16 bits dator Atari ST. Till skillnad från Atari ST hade Amiga en bra mycket mer avancerad arkitektur och fler special chips som skulle ta hand om grafik och ljud. Sin vana trogen hade Jay Miner konstruerat chip som lät Amigan utföra avancerade grafiska effekter, ljudet var också mycket mer påkostat än i Atari ST. Amiga 1000 blev en måttlig succe till att börja med kanske pga priset. Både Amiga och Atari ST var ganska dyra när de kom och hade inte så många spel eller program än. Folk väntade lite med att köpa en 16 bits dator till priset kommit ned och det fanns fler spel och program.

Shadow of the Beast

Amiga 500

Det var inte förrän Commodore lanserade Amiga 500 1987 som saker började att ta fart. Man hade lagt in dubbelt så mycket minne som i Amiga 1000 och dessutom sänkt priset. De flesta som hållt fast vid sin C64 hoppade nu över till Amiga istället. En del hade redan iofs gått och köpt en Atari ST eftersom Atari ST satte fart på försäljningen lite tidigare än Amigan med sin Atari 520 ST modell. Amiga 500 blev en stor hit och tog mer och mer marknadsandelar från Atari, precis som C64 gjorde med Atari 800. Amiga blev snabbt alla gamers favorit tack vare sina utmärkta grafik och ljud möjligheter. Amigan hade högre upplösning, fler färger, hårdvaruscrollning, digitaliserat ljud, multitasking mm och var överlägsen Atari grafik och ljudmässigt vilket passade perfekt för spel.

En jämförelse

Atari ST och Amiga var två helt olika datorer och därför ganska svåra att jämföra. Atari ST var en enkel dator med enkel arkitektur och ett enkelt operativsystem. Amiga var raka motsatsen och långt mer avancerad i precis allt, men krävde också betydligt mer av användaren. Medan Atari satsade på inbyggda midiportar, monochromläge och PC kompabilitet så satsade Commodore på en high tec dator med diverse revolutionerande chip och funktioner, och även om Commodore inte ville höra talas om det så var Amiga den perfekta spel och demomaskinen medan Atari var mer lämpad för seriösa program tack vare sin enkla arkitektur och stabila monochromskärm, inte minst de inbyggda midiportarna. Just därför är det svårt att jämföra dessa två datorer och säga vilken som var bäst, de var så olika och hade olika områden.

Typiskt Amiga Demo

Demokulturen

Amiga blev världens bästa demodator och det gjordes enormt många imponerande demon för Amiga. Om C64 hade startat demokulturen så var Amiga datorn som fulländade den. Och även om det gjordes gott om demos på Atari ST så kunde de aldrig matcha de fantastiska demos som fanns på Commodores dator. Trackerkulturen satte också fart tack vare Amigan som blev synonym med musik fast på ett helt annat sätt än Ataris dator. Det görs demos till Amiga och Atari ST än idag, om än färre. Men att Amiga var demomaskinen nr 1 går inte argumentera mot.

Alien Breed Special Edition

Spel

Det fanns ett extremt stort utbud av spel till Amiga och medan mjukvaruhusen övergav Atari ST efter 1992 så satsade de desto mer på Amiga istället. Spel som Shadow of the Beast mf kommer alltid att vara synonyma med Amiga även om de gavs ut till andra format också. Amigan hade den där glimmande grafiken med klara färger, precis som Atari 800 hade, och det var samme skapare bakom chipen, Jay Miner kunde sin sak. Att spela på en Amiga var det ultimata i många år, dvs tills omvärlden hann ikapp och konsoller som Megadrive, Neo Geo och Super Nintendo började släppas, och man började leverera bättre grafikkort till PC. Då först började Amiga tappa greppet.

Amiga 1200

Nya modeller

Commodore släppte ett flertal nya Amiga modeller som Amiga 600, Amiga 1200, Amiga 4000 och inte minst spelkonsollen Amiga CD32 som var baserad på Amiga 1200 och som hade AGA grafik och en 32bits processor. Största problemen med de nyare modellerna var att de i grund och botten var samma Amiga som man förbättrat lite istället för att bygga något helt nytt. Och medan det ena efter det andra häftigare grafikkortet släpptes till PC och konsoller som Playstation och Sega Saturn började dyka upp så var det kört för Amiga. Commodore hade behövt satsat på något helt nytt för att hänga med konkurrenterna. 1994 gick Commodore i konkurs, långt efter det att Atari kastat in handduken och inte var med i spelet längre efter att de också försökt satsa på nya modeller som Atari TT och Falcon.

Amiga CD32

Hur gick det sen?

Amiga levde vidare lite i skymundan och det fanns en skara trogna Amiga-användare kvar som länge propagerade för Amigans återkomst och hur mycket de hatade PC. Amigan blev en legend och kommer säkert alltid att vara det också. Idag är Amiga också populär, men mest via emulation. Vi kan alla tacka Amigan för den kultur som datorn är upphov till och som lever i högsta grad idag också.

1982 släppte CBS en ny spelkonsoll som skulle ge arkadkvalitet till hemmen

Colecovision lanserades Aug 1982 med 12 st tillgängliga spel vid släppet. Man fick med Donkey Kong vid köpet. Det unika med Colecovision förutom att konsollen skulle ge arkadkvalitet var att det gick att bygga ut hårdvaran med expansionsmoduler och köra spel avsedda för andra system. Något som var unikt på den tiden. Colecovision var en direkt konkurrent till Mattels Intellivision och Ataris 2600 spelkonsoll. I Colecovision satt en Z80a processor på 3.58 Mhz och ljudet var detsamma som till Sega SG-1000. Colecovision presenterade onekligen grafik som såg bra mycket bättre ut än på konkurrenterna. Jag kommer själv ihåg hur jag satt och läste datatidningar tidigt 80 tal och hur vanligt det var med reklam för Colecovision.

Så här såg spelkassetterna ut

Försäljningen

Colecovision sålde riktigt bra till en början och hade precis passerat 1 milj enheter tidigt 1983 precis före den stora videospelskrashen. Tidigt 1984 gick det mindre bra för Colecovision och försäljningen minskade drastiskt. Till sist drog sig CBS tillbaka från videospelsmarknaden tidigt 1985 och Colecovision blev ingen långlivad spelkonsoll men lyckades ändå sälja nästan 2 milj konsoller från 1983 till sent 1985.

Lady Bug på Colecovision

Smurfarna på Colecovision

Specifikationer

Colecovision var inte helt olik Mattels Intellivision och hade en liknande form, även handkontrollerna var ganska likt utformade. Colecovision hade en skärmupplösning på 256×192 (samma som zx spectrum) och en Z80a processor stod för datakraften. Ljuddelen var samma som i Sega SG-1000 (och senare master system) vilket betydde 3 ljudkanaler plus en kanal för vitt brus. Vidare hade Colecovision ett internminne på 8 Kb och ett videominne på 16 Kb. Colecovision kunde hantera 32 sprites samtidigt i 16 färger. Colecovision gick även att bygga ut med expansionsmoduler som gav bättre prestanda.

Turbo var ett populärt spel på Colecovision

Congo Bongo såg ut som arkadorginalet

Spelen

De flesta arkadtitlar konverterades till Colecovision och många av dem var en rak avbild av orginalspelet i arkadhallen. Även Atari släppte många titlar till CBS Colecovision. En del populära titlar för MSX kom också till Colecovision. Spel som Lady Bug, Turbo, Smurfarna mf gjorde Colecovision väldigt populär tack vare att de såg mycket snyggare ut än något annat på marknaden just då.

Cabbage Patch Kids på Colecovision

Burgertime på Colecovision

Hur gick det sen?

Colecovision kanske inte blev någon långlivad spelkonsoll men har fortfarande många fans än idag som minns det tidiga 80 talet och hur trevligt de hade med sitt nyinköpta Colecovision. Det finns ett flertal riktigt bra emulatorer om du vill testa att spela Colecovision själv. Se länksektionen för länkar till både spel och emulatorer till Colecovision.

Eller bara C64 som datorn kom att kallas

CBM 64 stod för Commodore Business Machines 64. I Sverige kallades den för Vic 64 vilket kändes naturligt eftersom C64 var efterföljaren till Commodores Vic 20 som var väldigt populär i Sverige och kallades för folkdatorn. C64 var allt som Vic 20 inte var trots att det yttre skalet var nästan identiskt med Vic 20. C64 kunde hantera sprites, hade avsevärt mycket bättre ljud och var den första datorn med ett riktigt synth chip inbyggt. C64 hade betydligt mer minne, fler färger och bättre grafikupplösning än Vic 20. Folkdatorn fick stå i skamvrån när C64 lanserades med pukor och trumpeter. Faktum är att C64 är en omtyckt dator än idag trots att det är 28 år sedan som datorn släpptes.

Då startar vi upp vår C64…

Lite historia

De berömda chipen som fanns i en C64 var egentligen tänkta att vara för nästa generations spelkonsoll när de var klara 1981 men Jack Tramiel (bossen på commodore) ville inte vänta utan släppa en efterföljare till Vic 20 med betydligt högre prestanda och använda chipen till den istället. Sagt och gjort, Commodore tog fram en ny dator som innehöll det senaste med den tidens teknik och nu skulle man kriga med Atari på allvar. Commodore släppte en dator som hade bra teknisk prestanda men ett lägre pris än konkurrenterna. Atari tvingades till att tillverka en ny modell (Atari 800 XL) för att kunna kriga prismässigt med Commodore. Commodore gjorde hela marknaden en stor tjänst genom att tvinga ned priserna så att datorer med bra prestanda kom ned på rimliga nivåer.

Vallhalla, ett tidigt spel till C64

Succe

C64 blev en jättesucce för Commodore och sålde som smör. Det släpptes fruktansvärt många spel och program för C64 och till skillnad från Atari som mest var populär i USA så blev C64 en stor hit i Europa och populäraste datorn i många länder. Bra prestanda ihop med ett billigt pris samt en populär föregångare hade gjort C64 till datorn nr 1. Till och med i England var C64 maknadsledande trots Clive Sinclairs ZX Spectrum, som var nationens stolthet. Det säger lite om hur oerhört populär C64 var. Man räknar med att C64 såldes i 25 miljoner exemplar och tillverkades från 1982-1994. Commodore var smarta med maknadsföringen och det gick att köpa en C64 på lite alla möjliga ställen från leksaksaffärer till varuhus.

Tales of the Arabian Nights

Spel och program

Man räknar med att det gjorde uppemot 10.000 program och spel för C64 vilket är makalöst till enskild dator för att vara så tidigt i datahistorien. De flesta spel för Atari och ZX Spectrum fanns också för det mesta till C64 plus att det gjordes många många exklusiva titlar enbart för C64. De tidiga spelen var oftast ganska enkla och ibland konverteringar från Vic 20 med lite häftigare grafik och ljud men snart började det produceras spel från så gott som varenda tillverkare där många spel höll hög klass och verkligen utnyttjade C64′as kapacitet. Till skillnad från ZX Spectrum så hade C64 i likhet med Atari en rad specialchip för att ta hand om grafik, ljud, sprites mm. Det mest kända chipet hette utan tvekan SID.

SidStation

QuadraSid

SID

SID står för S(ound) I(nterface) D(evice) och var det chipet som gav C64 ljudmöjligheter. Ett trekanals synthchip som lät väldigt annorlunda mot alla andra ljudchip som satt i de andra datorerna och som gav C64 unika ljudmöjligheter. Medan de andra chipen producerade vanligt blipp ljud så producerade C64 ett riktigt fett synthljud som kom att kallas det typiska Sid soundet. Faktum är att C64′ans ljudchip blev så populärt och kult att det till och med tillverkades en synth med just det chipet inbyggt som hette SidStation. Man kan även hitta VST plugins med SID ljudet. ReFx QuadraSid är en sådan VST synth som man kan använda i program som Cubase, Logic eller FL Studio. Vill du ha chiptunes med äkta SID ljud så skall jag posta lite länkar i länksektionen senare åt dig.

Ett av många demos till C64

Demos

Demoskapandet tog fart på C64 och det skapades massor med härliga demos som visade vad en C64 gick för egentligen med lite finurlig programmering. Tyskarna producerade många fantastiska demos till C64. Se demoinlägget sen för lite C64 demos från YouTube. Man kan nästan säga att demoscenen föddes med C64 faktiskt för att sedan sprida sig till Amiga och Atari ST. Det gjordes förstås mycket demos på Atari och ZX Spectrum också givetvis.

Var C64 bästa 8bits datorn?

Vilka du än frågar så får du olika svar. Atari var bästa 8 bits datorn. Nej, du har fel, det var C64 som var bäst. Nej, du har också fel, det var ZX Spectrum som var bäst trots allt. Låt se. ZX Spectrum hade snabbast processor, körde oftast i högre upplösning, men hade sämre ljud i vanliga 48K modellen. ZX Spectrum saknade supportchips och kunde inte ens hantera sprites, därav colourclash problemet. C64 hade flera supportchip men långsam huvudprocessor och bäst ljud. Atari hade sitt fantastiska Antic chip som gav grafikeffekter långt före sin tid, klarare färger än både C64 och Spectrum och 4 kanals ljud till skillnad från C64′ans 3 kanaler och Spectrums 1. Men C64 hade bättre kvalitet på sitt ljud. Slutsats, ingen var bäst eller sämst, de var bara väldigt olika helt enkelt.

C64′as eget lilla ”Windows” GEOS

Hur gick det sen?

C64 lever än idag och det görs både demos och en del spel av främst entusiaster som fortfarande håller C64 varmt om hjärtat så många år efter. Detsamma kan sägas om både Atari och ZX Spectrum där det fortfarande görs en del spel och demos av entusiaster. Faktum är att det släpptes en ny C64 i år som levereras med Intels nya 64-bitars quad-core-processor och ett kraftigt grafikkort. Likt originalet kommer den nya versionen av Commodore 64 vara en allt-i-ett-dator. C64 får nytt liv, med ny hårdvara, trevligt att se. C64 lär leva länge än. Som kuriosa kan nämnas att Bossen för Commodore som lanserade C64 senare blev boss för Atari. En del av folket som konstruerade C64 konstruerade senare Atari ST och han som konstruerade Atari 800 konstruerade senare Amiga. Atari och Commodore har alltid gått hand i hand tydligen trots all rivalitet.

David Crane är en legendarisk spelskapare som först jobbade på Atari

1979 lämnade han Atari för att grunda Activision ihop med Alan Miller, Jim Levy, Bob Whitehead och Larry Kaplan. Activision fick en bra start och blev snabbt kända som skapare av utmärkta spel, och mycket var David Crane’s förtjänst. Spel som Pitfall blev mäkta populära bland alla gamers som hade en Atari vcs 2600. Pitfall konverterades och släpptes för fler format senare och var en av de populäraste spelen på den tiden. Pitfall låg hela 64 veckor på topplistan över mest sålda spel.

Pitfall – Mattel Intellivision

Tiden på Activision

David Crane följde succen upp med Pitfall II och Ghostbusters för Activisions räkning och det tycktes som om David Crane inte kunde göra fel helt enkelt. Alla hans spel blev genast stora succeer. David Crane försökte tidigt göra en simulation i stil med The Sims som hette Little Computer People men marknaden var ännu inte redo för den typen av spel och Little Computer People blev en måttlig succe för David Crane.

Pitfall II – Atari 800

Ghostbusters – NES

David Crane lämnar Activision

David Crane tröttnade på att den nye chefen för Activision såg mer till marknad än till nyskapande och lämnade Activision 1986 för att satsa på en egen firma ihop med Garry Kitchen som de kallade Absolute Entertainment. Det kom bara några få spel från Absolute Entertainment innan firman lades ned. På Nes släpptes A Boy And His Blob bland annat, som också blev en klassiker för många tack vare sitt annorlunda upplägg och kul spelide. Till 16 bits konsollerna släpptes David Crane’s Amazing Tennis.

Little Computer People – Atari ST

Amazing Tennis – Super Nintendo

En legend

David Crane kommer alltid att vara ett namn man kommer ihåg i datahistorien som mannen som skrev innovativa storsäljare och gjorde en hel del för utvecklingen av videospel. Länge leve David Crane.

Anders och Klas sitter på det lokala fiket och följande samtal utspelar sig…

Anders – Varför testar du inte Linux?

Klas – Och varför skall jag testa Linux?

Anders – Därför att Linux är både gratis, öppet och en ny spännande bekantskap, garanterat

Klas – Men jag kan inte Linux

Anders – Trodde inte jag heller först.

Klas – Sen vill jag inte krångla eller förstöra min Windowsinstallation

Anders – Vem har sagt nåt om att riskera något? Du riskerar ingenting eftersom Puppy körs helt från minnet. Du rör inte din Windowsinstallation med andra ord och inget hamnar på hårddisken. Du är igång med Puppy Linux på 1 minut, utan att ha behövt ändra eller installera något alls.

Klas – Huh? så man behöver inte installera nåt?

Anders – Rätt, inte ett dyft. Bara att sätta i sin USB sticka eller sin CD och köra.

Klas – Men, om man vill spara nåt då?

Anders – Nu kommer det fina. När du stänger ned Puppy Linux så frågar Puppy dig om du vill spara dina inställningar och program. Vill du det så skapar Puppy en ”Virtuell Hårddisk” i form av en vanlig fil som är ”linuxformatterad inuti”. Detta betyder att du bara får en enda fil på hårddisken, som du skulle kunna slänga precis närsomhelst i Windows om du ville. Puppy kommer även fråga dig om du vill spara själva Puppy på hårddisken, detta för att det skall gå ännu snabbare att starta upp Puppy, som då inte behöver läsa från CD i uppstarten utan läser från filen på hårddisken istället. Vad du får, är två filer på din hårdisk som inte påverkar Windowsinstallationen ett dyft och som kan slängas i papperskorgen precis när du vill. Puppy är för övrigt bara 104 MB stort. Du kan också välja att spara till annan media om du vill.

Klas – Är det så lätt? Så man behöver inte skapa en ny partion för Linux eller något sånt alls? Låter ju toppen.

Anders – Din ”partion” har du ”inuti” din virtuella hårdisk (filen).

Klas – Men är det inte svårt att köra Linux då?

Anders – Starta bara upp och använd de enkla guider (wizards) som finns med så kommer du vara igång på nolltid, bara att peka klicka. Puppy är ganska likt Windows i utformningen och det mesta sitter på platser du känner igen. Fäll upp Puppys Startmeny så är det mesta självförklarande.

Klas – Är det svårt att installera program och sånt?

Anders – Starta bara pakethanteraren och peka klicka så sköter Puppy resten.

Klas – Är det så lätt?

Anders – Japp, om du använder Puppys egna paket i paketinstalleraren vill säga. Men du kan faktiskt installera Debian paket som till Ubuntu också om du vill. Det finns även andra typer av paket att installera i Puppy.

Klas – Man kanske skulle ge Linux en chans i alla fall då, det verkar ju lätt och man riskerar tydligen ingenting. Är det snabbt?

Anders – Vi kan väl säga så här. Du skulle kunna köra Puppy Linux på en gammal 166 Mhz och 60 Meg ramminne. Det finns de som lyckades köra Puppy Linux på en gammal Pentium 75 Mhz med bara 40 Meg ramminne. Din dator blir monsterburk på direkten eftersom den är överdimensionerad för att köra Puppy Linux.

Klas – Behöver man installera antivirus och sånt?

Anders – Det finns inte många virus för Linux och jag har aldrig fått nåt personligen fast jag inte använt ett enda antivirus. Annars finns det både antivirus scanning och brandvägg i Puppy om man vill använda det.

Klas – Okey då, eftersom det är så lätt, och man inte riskerar nåt så skall jag testa och ge Linux en chans.

Anders – Låter bra. Ge Puppy en chans, det är det väl värt och du kommer att lära dig något nytt samtidigt.

Klas – Jo, en sak. Det är på engelska, finns inte Puppy på svenska?

Anders – Inte än, Puppy finns på cirka 10 språk och jag hoppas själv att det skall komma en helsvensk version av Puppy framöver. Det finns visserligen en puplet på svenska, men allt är inte på svenska i den än riktigt.

Sugen på att testa själv?

Och vill du som läser detta själv prova på Puppy Linux så kan du ladda ned en iso här.

Skulle ditt Windows plötsligt lägga av så kan du alltid stoppa i en cd eller usb sticka med Puppy Linux och vara ute på nätet på nolltid igen. Sen kan du rädda din data innan du installerar om igen. Puppy Linux kan vara en riktig räddare i nöden om oturen är framme.

Demotiden är säkert nåt som alla Amiga och Atari entusiaster minns

Visst görs det demos idag också men den stora tiden för demos var på Atari ST och Amiga tiden när alla hackers samlades i några dagar för att programmera, visa upp demos, hacka och dricka cola. Hackers från hela Europa samlades för att visa upp sina senaste demos och försöka impa på varandra med nya omöjliga programmeringsmetoder som sprängde alla gränser för vad en Amiga eller Atari ST kunde klara av ”enligt specifikation” vill säga. Det gjordes det ena efter det andra demot som visade upp vad en Amiga eller Atari ST egentligen kunde klara av med lite finurligt kodande.

Gränser sprängs

Hoppsan, fraktaler i realtid, 19.200 färger samtidigt och ljudkanaler som egentligen inte finns. Man var mäkta imponerad när man fick hem ett nytt demo som visade vad ens dator egentligen kunde klara av. Med en patch fick jag en fartökning på 1.380% i GEM (graphical environment system) på min Atari ST. Man gapade stort. Min Atari ST hade en maxgräns på 16 färger samtidigt på skärmen av en palett på totalt 512 färger. Med Photochrome kunde min ST plötsligt visa 19.200 färger samtidigt av en palett på över 32.000 färger. Atari ST hade ingen multitasking om man inte körde MROS från Steinberg förstås. Man fixade extra ljudkanaler som inte fanns, fixade fullskärm och fick extremt många pixlar att flyta mjukt över skärmen samtidigt som det renderades fraktaler i bakgrunden ihop med 4 olika scolltexter i tusentals olika färger. Man gapade som sagt stort när man såg vad ens dator egentligen var kapabel till.

Men allt var inte bara tekniskt

Demos handlade om färg, form och ljud. De flesta demos var en uppvisning i exploderande färger och chipmusik, ett digitalt konstverk. Man visade upp roterande kuber, vackra sine mönster, distade multicolorerade scrolltexter, partikeleffekter, stjärnmönster, fraktaler mm mm. Allt var oerhört vackert att sitta och titta på och musiken förstärkte intrycket av demot en hel del. Demos blev en slags kultur i teknik, färg, form och musik som lever kvar än idag, digital konst. Alla som varit med på den tiden och satt där med gapande mun och stora ögon kommer aldrig att glömma av hur fantastisk den tiden var även om det görs demos idag också. En stor del av hacking/cracking kulturen vi ser idag härstammar från Amiga/Atari tiden och legender som Paradox, The Carebears, Lost Boys med flera är namn man inte glömmer i första taget.

Demos idag

Det är roligt att se att det fortfarande skrivs demos för de gamla datorerna som C64, Atari 800, ZX Spectrum, Amiga, Atari ST mf, men oftast då genom emulation. De nya demos som är skrivna för kraftfull ny hårdvara är också mäktiga att se, men saknar de tekniska begränsningarna, som var en stor del av tjusningen med de gamla datorerna. Att bolla med hundratals miljoner polygoner känns inte lika imponerande när man kör det på näst intill löjligt kraftfull hårdvara. Nej, då ser jag hellre ett demo där man spränger gränserna på gamla hederliga Vic 20 till exempel. Å andra sidan, ser man ett nytt demo enbart för ”skönheten” så blir det en annan upplevelse förstås.

Vill du se mer?

Jag kommer att länka till lite olika demos i kommentarerna till det här inlägget så kan du själv se vad jag pratar om. Jag kommer även länka till lite nyare demos om du vill se hur de ser ut.

Chipmusiken är lika klassisk och synonym med retrogaming som konsollerna och spelen själva

Utan chipmusik, ingen spelhistoria. För att förklara vad chipmusik är för något måste vi gå tillbaka till första början på videospelens historia. De första spelen hade ingen musik alls men väl ljudeffekter i form av blippande och bloppande ihop med lite vitt brus kanske. Sen upptäckte man plötsligt att det kanske vore kul om man kunde sätta lite musik till spelen, precis som man gjorde med film. De första datorerna och konsollerna var väldigt begränsade ljudmässigt och hade oftast bara en enda ljudkanal att göra musik med. Dvs en ljudkanal som bara kunde producera en enda ton i taget. Lite senare kom datorer och konsoller som hade flera ljudkanaler, vanligtvis 3 eller 4. Men fortfarande kunde bara en kanal producera en enda ton i taget. Man var med andra ord väldigt begränsad eftersom de tre kanalerna måste räcka till ljudeffekter också.

Ett typiskt ljudchip

Då kom någon på en otroligt bra ide

- Nu skall vi se. om vi tar en kanal och låter den spela flera toner, och växla väldigt snabbt mellan tonerna, så låter det som om det var ett ackord istället för en ton. Visserligen lät ”ackordet” lite blurrigt tack vare att det egentligen var en enda ton i taget som växlade väldigt snabbt. Precis som man lurar ögat genom att visa stillbilder väldigt snabbt så att det ser ut som rörlig film så lurade man örat på samma sätt genom att spela ett antal toner väldigt snabbt istället. Detta funkade utmärkt (trots blurrljudet) och det var just detta som blev synonymt med chipmusik. Det finns inget som låter som chipmusik med sitt speciella ljud som kom till genom begränsningarna i hårdvaran på den tidens datorer och konsoller.

David Whittaker

Storheter inom chipmusik

Det fanns många kompositörer av chipmusik till C64, Atari, ZX Spectrum, Amiga mf som skapade så pass bra musik att den är vida känd och omtyckt än idag för sitt speciella ljud och fina harmonier. Storheter som Rob Hubbard, David Whittaker, Matt Furniss, Chris Huelsbeck, Allister Brimble, Ben Daglish mf är kända namn än idag för många. Det finns ett flertal sajter som gjort remixer på deras klassiska låtar runt nätet och chipmusiken lever kvar än idag i högsta välförmåga. Tack ni alla som gjort så mycket för videospelen genom att tillföra dem bra musik.

För att få tag på chip och trackermusik se mina länkar om spelmusik till höger bland länkarna. Och vill du ha ett snabbt smakprov på chipmusik, lyssna på detta. För lite remixad chipmusik kan du testa detta.  Låter inte så dumt va?

Då kan jag rekommendera Puppy Linux, och då speciellt Puppy Arcade.

Puppy Linux är en linuxdistrubition du kör direkt från minnet och behöver inte ens installera på datorn. Du kan tanka ned en iso och förvara på en USB sticka eller en CD/DVD. Sen kör du Puppy Linux därifrån och kan ta med dig ditt Puppy Linux till vilken annan dator som helst och köra där. Du är igång på nolltid med att köra Puppy Linux. Om du inte är van vid Linux så gör det inte så mycket, Puppy Linux är väldigt lätt att använda och byggd för just ovana nybörjare som är vana vid att använda Windows. Faktum är att Puppy Linux är den dist som varit överlägset lättast för mig att använda, bra mycket lättare än någon annan Linuxdist jag testat. Puppy Linux har också riktigt bra stöd för hårdvara och bör passa de flesta datorer. Puppy Linux är helt och hållet gratis att ladda ned och använda.

Frugal installation

Testa att använda en så kallad ”frugal” installation, det betyder att Puppy Linux gör en virtuell hårddisk i form av en fil som ligger på din hårddisk och som är linuxformatterad inuti. Mycket bekvämt eftersom du slipper göra en speciell partion för Puppy samtidigt som det går mycket snabbare än att köra från CD. Du kan dessutom ha spardata på din virtuella hårddisk. När du kört Puppy och stänger ned så frågar Puppy om du vill ha en sparfil på hårddisken, välj JA, sedan frågar Puppy hur stor du vill att den skall vara, detta blir din virtuella hårddisk. Sen frågar Puppy om du vill lägga själva Puppy filen (den som innehåller operativsystemet) på hårddisken, välj JA. Då kommer det gå mycket snabbare att starta upp Puppy.

Virtuell hårddisk

Du kan även ändra storleken på din virtuella hårddisk sen inifrån Puppy om du vill. Enkelt och smidigt, du har inte ändrat nåt i din Windowsinstallation och skulle dessutom kunna kasta de två filerna i papperskorgen närsomhelst om du ville det. Det finns en fördel till med detta. Vill du backa upp Puppy så går det lätt. Kopiera eller zippa ned de två filerna till en annan partion eller hårddisk. Skulle saker gå åt skogen så kasta de två filerna och kopiera tillbaka de som du hade innan du klantade till det. Vips, Puppy tillbaka som det var innan, på någon minut bara.

Skrivbordet på Puppy Arcade

Puppy Arcade

Nu när du vet vad Puppy Linux är för något så finns det specialbyggda versioner av Puppy Linux som kallas för Puplets. En av dessa puplets heter Puppy Arcade och är byggd med tanke på retrogaming. Alla emulatorer man behöver finns med direkt från N64 till Atari 800 eller ZX Spectrum, bara att välja vad du vill spela. Puppy Arcade klarar. Amiga (500, 1000, 2000), Atari (ST, 800, 800XL, 130XE, 5200), Amstrad (CPC, Plus, VEB), Arcades, Colecovision, Commodore (64, 128, VIC20, PET), GameBoys (GB, GBC, GBA), GameGear, Genesis/MegaDrive, MasterSystem, MS DOS, N64, NeoGeo, NeoGeo CD, NES/Famicom, PC Engine/TurboGrafix, PSX, ScummVM, SNES and ZX Spectrum (16k, 48k, 128k, +2, +2A, +3) Plus lite till.

Lycka till med retrogaming på Linux.

Den klart bästa Atari ST emulatorn

Du kan ladda ned STeem 3.2 för Windows eller Linux. STeem 3.2 fungerar precis som en Atari ST och är ganska enkelt att ställa in och använda. STeem 3.2 jobbar med två skärmar, en för själva emulationen och en som fungerar som fil-utforskare, precis som i Windows eller Linux med andra ord. Du kan enkelt sätta upp en virtuell hårddisk till din virtuella Atari ST om du vill, lika enkelt kan du skapa tomdisketter i form av diskimages, till och med bestämma hur många sektorer de skall ”formatteras” i. Precis som en äkta Atari ST med andra ord. Om du utnyttjar den inbyggda hjälpfunktionen får du enkel och bra hjälp för att snabbt komma igång med att emulera Atari ST, det är inte alls så svårt som man skulle kunna att tro och du kommer igång på bara några minuter kan jag lova. Atari ST var en ganska enkel dator att hantera, och det är STeem 3.2 också.

STeem in action – Atari ST’s skrivbord i lågupplösning

Spel och program

Saknar du program och spel till din nya virtuella Atari ST?. Då har du valt rätt emulator för om du trycker på det blå informationstecknet till höger, brevid plåstersymbolen och väljer fliken ”links” (länkar) så får du massor med länkar till att ladda ned spel från både sajter och FTP. Du fyller snabbt på din spel och programförråd med dessa utmärkta länkar. Ladda hem Automation’s kompakt disketter vetja. Det är 512 st disketter sprängfyllda med spel och program, säkerligen bortåt 4.000 Atari ST spel sammanlagt. Sen har du lite att spela kan jag kallt lova.

Spelet Outrun körs i STeem 3.2

Inställningar

Om du trycker på ”Skiftnyckeln” brevid joystickssymbolen till höger på STeem så kan du ställa in en massa saker och det mesta är ganska självförklarande och lättbegripligt för nybörjaren, du bör inte ha några problem med att ställa in det mesta, inte ens om du är ovan. För dig som inte är så van vid Atari ST kan jag förklara det där med TOS. TOS är det inbyggda operativsystemet på Atari ST, som ett slags tidigt Windows eller Linux med andra ord. Alla spel fungerar inte med alla versioner av TOS och du kan ibland bli tvungen att behöva byta till en tidigare eller senare version av TOS för att spela ett visst spel eller köra ett visst program. Det är enkelt att byta TOS om du laddar ned TOS images från nätet. Använd de svenska, det gör jag. Nästan allt fungerar med TOS 1.2 som var den vanliga standard TOS i Atari 520 ST och Atari 1040 ST. Om du byter till TOS 1.4 så satt den i Mega ST, det mesta fungerar på TOS 1.4 också. TOS 1.6 var för den nya Atari STE modellen och det är inte allt som fungerar med den versionen av TOS medan spel och program som var gjorda speciellt för STE måste ha den versionen av TOS för att fungera. Men det var väldigt få spel och program skrivna speciellt för Atari STE. Glöm inte ställa in vilka tangenter du vill styra med, eller om du vill använda en vanlig PC joypad att styra spelen med.

Här spelar vi Time Bandit i STeem 3.2

Hur bra fungerar STeem 3.2?

Jag kan säga som mångårig Atari ST användare att STeem 3.2 funkar som en dröm. Det är som att sitta med en Atari ST, fast ännu bättre. Du kan ställa om så du slipper irriterade laddningstider från diskettstationen, du kan lägga till mer virtuellt minne, använda en stor virtuell hårddisk, byta till en snabbare virtuell processor, byta virtuell skärm och köra i alla upplösningar, skapa virtuella midi eller printerportar, ta captures eller snapshots, spara vart som helst, när som helst, skapa extremt stora disketter, byta Atari ST modell med ett klick, ta bort de där irriterande kanterna på skärmen, förbättra ljudet och göra det lite mjukare och behagligare, etc etc. Med STeem 3.2 har du allt en Atari ST hade, och mycket mycket mer. Emulation är verkligen underbar ibland.

Pac Man skapades 1980 av japanen Toru Iwatani som jobbade på Namco.

Pac Man hette inte Pac Man först utan pakku-man som kom av det japanska paku-paku taberu som skulle beskriva ljudet av Pac Mans munrörelser. Nåja, han fick till sist namnet Pac Man i alla fall. Pac Man togs emot måttligt i USA när det släpptes, spel som Space Invaders var inne för tillfället men här kom något helt nytt. Ett labyrintspel där en rund gul figur skulle äta kraftpiller och undvika spöken som jagade honom. Lyckades han äta ett extra stort kraftpiller som fanns placerat i de fyra hörnen på labyrinten fick han extrakraft och spökena blev blå, nu kunde Pac Man äta upp dem istället. När man ätit upp alla kraftpiller i en labyrint gick man vidare till nästa.

Pac Man – Atari 800

Pac Man – Atari ST

Popularitet

Pac Man blev snart oerhört populär och den populäraste figuren i arkadhallarna. Folk stod i långa köer och det spelades till och med världsmästerskap i Pac Man. Eftersom Pac Man var så vanebildande så blev vissa till och med missbrukare på att spela Pac Man och var hemma från jobbet eller skolkade skolan. Pac Man hade blivit ett fenomen inom videospelen och en välkänd figur. Alla skulle spela Pac Man och snart så infann sig alla kopior och kloner. Även Namco gjorde flera uppföljare som MS Pac Man, Super Pac Man, Pac Land och Pac Mania.

Pac Mania – Atari ST

MS Pac Man – Atari 800

Hemversionerna

Det kom Pac Man, eller varianter på Pac Man  till varenda dator och konsoll, ofta med smärre modifiering av namnet. Puck Man, A Man, Pak Man, Pik Man, Snak Man osv var väldigt vanligt pga copyrightskäl. Det fanns ganska många hyfsade Pac Man att tillgå för alla gamers som satt hemma framför datorn eller konsollen. Snart utvecklades lite fiffiga varianter som gick steget längre. I Pac Mania till exempel kunde man hoppa över spökena och spelet använde sig av en 3D isometrisk vy. Att göra Pac Man i 3D var också ganska vanligt, dock var de flesta såna spel ganska dåliga faktiskt. Det första 3D Pac Man jag själv hade var 3D Man till Vic 20. Snacka om dåligt spel om jag skall vara helt ärlig. Sen gjordes det spel som inte ens var labyrintspel men som hade Pac Man som huvudfigur, Pac Land till exempel. Namnet Pac Man sålde, och det visste tillverkarna.

Super Pac Man – Atari 800

3D Man – Vic 20

Hur gick det sen?

Pac Man är ett av de 30 mest plagierade spelen som någonsin gjorts. Pac Man är den mest välkända av alla spelfigurer, till och med mer välkänd än Mario och Sonic. 94% av alla amerikaner kände till Pac Man och jag skulle tro att de flesta svenskar också känner till Pac Man. Pac Man är gul, Pac Man är rund, och gult och runt är något som uppfattas som trevligt, en bra image som man lätt minns. Pac Man lär inte bli bortglömd i första taget trots 30 år på nacken.