Demos

Demotiden är säkert nåt som alla Amiga och Atari entusiaster minns

Visst görs det demos idag också men den stora tiden för demos var på Atari ST och Amiga tiden när alla hackers samlades i några dagar för att programmera, visa upp demos, hacka och dricka cola. Hackers från hela Europa samlades för att visa upp sina senaste demos och försöka impa på varandra med nya omöjliga programmeringsmetoder som sprängde alla gränser för vad en Amiga eller Atari ST kunde klara av ”enligt specifikation” vill säga. Det gjordes det ena efter det andra demot som visade upp vad en Amiga eller Atari ST egentligen kunde klara av med lite finurligt kodande.

Gränser sprängs

Hoppsan, fraktaler i realtid, 19.200 färger samtidigt och ljudkanaler som egentligen inte finns. Man var mäkta imponerad när man fick hem ett nytt demo som visade vad ens dator egentligen kunde klara av. Med en patch fick jag en fartökning på 1.380% i GEM (graphical environment system) på min Atari ST. Man gapade stort. Min Atari ST hade en maxgräns på 16 färger samtidigt på skärmen av en palett på totalt 512 färger. Med Photochrome kunde min ST plötsligt visa 19.200 färger samtidigt av en palett på över 32.000 färger. Atari ST hade ingen multitasking om man inte körde MROS från Steinberg förstås. Man fixade extra ljudkanaler som inte fanns, fixade fullskärm och fick extremt många pixlar att flyta mjukt över skärmen samtidigt som det renderades fraktaler i bakgrunden ihop med 4 olika scolltexter i tusentals olika färger. Man gapade som sagt stort när man såg vad ens dator egentligen var kapabel till.

Men allt var inte bara tekniskt

Demos handlade om färg, form och ljud. De flesta demos var en uppvisning i exploderande färger och chipmusik, ett digitalt konstverk. Man visade upp roterande kuber, vackra sine mönster, distade multicolorerade scrolltexter, partikeleffekter, stjärnmönster, fraktaler mm mm. Allt var oerhört vackert att sitta och titta på och musiken förstärkte intrycket av demot en hel del. Demos blev en slags kultur i teknik, färg, form och musik som lever kvar än idag, digital konst. Alla som varit med på den tiden och satt där med gapande mun och stora ögon kommer aldrig att glömma av hur fantastisk den tiden var även om det görs demos idag också. En stor del av hacking/cracking kulturen vi ser idag härstammar från Amiga/Atari tiden och legender som Paradox, The Carebears, Lost Boys med flera är namn man inte glömmer i första taget.

Demos idag

Det är roligt att se att det fortfarande skrivs demos för de gamla datorerna som C64, Atari 800, ZX Spectrum, Amiga, Atari ST mf, men oftast då genom emulation. De nya demos som är skrivna för kraftfull ny hårdvara är också mäktiga att se, men saknar de tekniska begränsningarna, som var en stor del av tjusningen med de gamla datorerna. Att bolla med hundratals miljoner polygoner känns inte lika imponerande när man kör det på näst intill löjligt kraftfull hårdvara. Nej, då ser jag hellre ett demo där man spränger gränserna på gamla hederliga Vic 20 till exempel. Å andra sidan, ser man ett nytt demo enbart för ”skönheten” så blir det en annan upplevelse förstås.

Vill du se mer?

Jag kommer att länka till lite olika demos i kommentarerna till det här inlägget så kan du själv se vad jag pratar om. Jag kommer även länka till lite nyare demos om du vill se hur de ser ut.