Streetfighter

Få har gjort så mycket för fightspelen som Capcom.

1987 släpptes ett spel som Capcom kallade för Streetfighter. Spelen blev måttligt populärt i arkadhallarna och det släpptes även för ett flertal på den tiden populära hemdatorer, Atari ST, Amiga, ZX Spectrum, C64 mf. Spelet i arkadhallen hade tryckkänsliga plattor man skulle använda för att styra kämparna med. Men det var inte förrän Capcom släppte uppföljaren 1991 som saker skulle ta fart. Folk köade för att få chansen att spela Streetfighter II som var extremt kul och dessutom innovativt.

Streetfighter 1 – Atari ST

Streetfighter II

Kontroll

Capcom hade förutom perfekt spelkontroll lyckats att införa något de kallade för ”special moves”, dvs specialrörelser som skulle utföras med joysticken eller styrkorset. Och om man gjorde rätt så utförde kämpen på skärmen en specialattack. Att utföra specialmoves var både svårt och trixigt till en början och folk satt hemma och tränade på att utföra specialmoves. En dragonpunch till exempel vilket var en otrolig uppercut där kämpen hoppade upp och knockade motståndaren till exempel gick till så att man tryckte styrkorset eller joysticken, höger, ned, snett nedåt höger, i en löpande mjuk följd och tryckte på valfri slagknapp (för olika styrka). Att skicka en eldboll gjordes genom att trycka, ned, snett nedåt höger, höger i en löpande följd och på valfri slagknapp för olika styrka. På andra specialmoves skulle man ladda 2 sek genom att hålla styrkorset bakåt och sedan snabbt trycka framåt, och på en knapp. Andra specialmoves skulle man röra hela styrkorset ett helt varv med perfekt timing. Alla figurer hade dessutom olika specialmoves.

Figurerna

Hjältarna i spelen hette Ryu och Ken men i slutändan blev alla figurerna hjälptar eftersom varje spelare hade sin favoritfigur. Dahlsim kunde tänja på armar och ben, Zangeif använde brottning, Guile använde blixtsprarkar och sonic booms, etc etc. Streetfighter II släpptes för så gott som varenda format och blev storsäljare på Super Nintendo, Megadrive, Amiga mf. Det gjordes serietidningar på Streetfighter, filmer, böcker, muggar, haddukar och allt möjligt. Capcom hade gett världen Streetfighter feber.

Streetfighter Alpha

Streetfighter Alpha

Efter ett försök att göra en film och ett spel baserat på filmen, som båda blev flopp så gick Capcom vidare och släppte ett helt nytt Streetfighter. Serien hette Streetfighter Alpha och var en fullträff i varje mening. Man hade förutom perfekt spelkontroll, specialmoves och snygg grafik lagt till både custom combos, chain combos, alpha counters och mäktiga specialeffekter som verkligen fick skärmen att explodera i ett fyrverkeri när man knockade en motståndare med ett supermove. Alpha var perfekt i varje mening, man hade gjort kämparna lite mer vuxna och kraftiga mot tidigare. Dessutom fanns en möjlighet för två spelare att samarbeta, vilket var oerhört kul.

Streetfighter Alpha III

Hur gick det sen?

Sedan dess har det hunnit att släppas många nya Streetfighter, i både polygoner och renderad grafik, men inget av dem kommer någonsin att vara lika revolutionerande som när Capcom släppte Streetfighter II, som förändrade hela spelvärlden för alltid. Streetfighter är minst lika populärt idag och det är inte svårt att förstå varför om man som jag suttit och spelat deras suveräna fightspel genom tiderna.